Vinnarna eier hjertet mitt =D

Heisann! Ting ordner seg. Ikke alt, men de viktigste tingene og det er ganske fint :) Ellers så blir helgen kanskje litt trivelig for det ser ut som jeg og faren min skal en kort tur til Gøteborg fra søndag til mandag og det blir første gang siden begynnelsen av januar 2020 at jeg kommer ut av Norge. Planen min er å kjøpe veldig mye av yndlingsgodteriet mitt som i alle fall ble solgt i Sverige sist jeg var i Gøteborg, minst en pakning sjokoladeboller og et par bøker antakelig. Utover det så gleder jeg meg til helgen fordi finale i Stjernekamp der jeg ikke aner hvem jeg heier mest på fordi de jeg ville ha i finalen ER i finalen for en gangs skyld. I tillegg kommer Mario Party Superstars til Nintendo Switch og jeg satser på å få spilt det en del til helgen og. Yay! 

Her er en bok jeg elsker:

Jeg tenkte nå å dele et forsøk på å anmelde denne boka. Ellers kommer neste innlegg etter planen på mandag kveld da jeg kan skrive litt om Gøteborg-turen min og oppsummere oktober. Vi bables og god fornøyelse :)

Vinnarna (Bjørnstad 3) av Fredrik Backman

 

Det här är en liten berättelse om stora frågor: Vad är en familj? Vad är en hockeyklubb? Vad är ett samhälle? Och vad är vi redo att offra för att skydda dem?

Det har gått två år sedan allt som ingen vill tänka på hände, alla har försökt gå vidare men något med den här delen av skogen låter oss aldrig riktigt göra det. Vi är en stad med sorg i hjärtat och våld i luften, vi älskar sagor med lyckliga slut men innerst inne visste vi nog alltid att det här inte var en sådan. Det börjar med en storm, den här gången, och slutar med en eld. Någon som har varit borta länge är på väg hem. Någon begravs. Någon blir kär, någon drömmer om NHL och någon drömmer om hämnd. Någon sover rygg mot rygg med sin bästa vän, någon försöker laga sitt äktenskap och någon försöker rädda sina barn. Någon hatar, någon slåss, någon tar ett skjutvapen och går mot en ishall. Allt vi kämpat för kommer inte överleva, alla vi älskar kommer inte bli gamla.

Så vad är en familj? En hockeyklubb? Ett samhälle? De är summan av våra val. Vad är vi redo att offra för att skydda dem?

Allt. Bara allt.

*

Over er synopsis fra Goodreads og ååå, noen ganger regner man med å elske en bok og så gjør man det og Vinnarna var et sånt tilfelle.

Dette er bok 3 i en triologi av Fredrik Backman som jeg har likt veldig godt, selv om det er bøker som ikke er like lette eller artige som andre av bøkene hans, i stedet er det et større alvor her og likevel funker det like godt fordi den tingen som alltid er så nærværende med Backman er empatien hans. For det finnes sikkert mange som skriver teknisk bedre enn Fredrik Backman og som er enda mer artikulert, men bøkene til Fredrik Backman er litt som å se skikkelig bra musikaler for meg, det er å føle alle følelsene og å bli så glad i alle karakterene man følger, selv hvis de har en ganske liten rolle oppi alt sammen. Og Bjørnstad-bøkene er nesten litt som en såpeopera i den forstand at alt henger sammen, det er som et puslespill der man oppdager mer og mer og det er bøker som handler veldig mye om ishockey uten at man trenger å ha den minste interesse for sport for å bli fenget av alt sammen.

Og nå har jeg lest bok 3, boka som avslutter Bjørnstad-triologien, noe som er litt vemodig fordi jeg har blitt så glad i alle disse karakterene. Maya som opplever det verst tenkelige i bok 1, men som finner trøst i ordene og musikken, Peter som prøver så hardt og sliter med å finne sin plass i verden, Benji (som man heier litt ekstra på kanskje) og Amat og alle de andre. Backman skaper karakterer i boka Vinnarna som føles ekte, helt realistiske og alltid interessante å følge selv når de tar helt feil valg som ikke kan omgjøres. Og man forstår dem alltid, selv når en karakter gjør noe helt forferdelig så skjønner man hvor det kommer fra og har en oppriktig empati med dem og kanskje skyldes dette også litt at Fredrik Backman aldri gjør seg til. Jeg leste et intervju med Backman tidligere i år der han sa at om det finnes ti ord for å beskrive noe, så velger han det enkleste og det gjenspeiles i bøkene hans for jo, av og til finner man klisjeer i bøkene til Backman og han har en slags naivitet i språket sitt som kanskje ikke vil appellere til alle, men for meg så er kanskje nettopp det litt av grunnen til at det treffer meg så sterkt. For det gjør at bøkene hans føles som barnebøker for voksne på en måte som jeg elsker så intenst mye. Jeg har tidligere innrømmet at jeg føler at skrivestilen min naturlig ikke er så langt unna Fredrik Backmans skrivestil og det føles nesten arrogant å si, på samme måte som det er en magi i å finne de forfatterne man kjenner seg så mye igjen i og som treffer det barnlige i en og får alle følelsene til å kjempe om oppmerksomheten.

Og dette skulle liksom bli en anmeldelse og i stedet blir det masse digresjoner, men jeg vet liksom ikke helt hva jeg skal si. Jeg bare elsket Vinnarna og særlig i øyeblikkene da jeg leste den og var så intenst oppslukt at jeg hatet det litt også på en veldig tilfredsstillende måte, om det gir mening. De fleste bøker er bare bøker, men Vinnarna var vakker og søt og trist og sint og alt på samme tid, samtidig som den med hell tok opp mye veldig viktig og hadde kloke perspektiver på alt sammen.

Uansett så anbefaler jeg alle å lese hele Bjørnstad-triologien for det er en fantastisk godt skrevet bokserie som passer for alle som leser denne hilsenen på begynnelsen av Vinnarna og kjenner seg igjen:

«Til dig som pratar för mycket och sjunger för högt och gråtar för ofta och elskar något i livet mer än du borde.»

Vinnarna for selvfølgelig terningkast 6!